Ingen höjdar dag
Igår var en sådan där dag då inget blev som vi hade tänkt. Det skulle byggas på vår bro, inköp av byggmaterial, handlas mat, fortsättning av tvättning och kanske hinna baka något. Vi hann faktiskt handla våra grejor men inte så mycket mera.
För ganska precis 13 år sedan köpte jag en hund med namnet Amanda. Hon har bott med mig och maken i 9 år sedan tog min mamma henne, så hon har alltid funnits nära. Minnena är många, som när vi hade valpar med henne. Man kan nog se Amanda som vår första "baby". Jag har ju insett att hennes tid har varit knapp och i går var dagen slagen. Även om man är förberedd och vet att det är det bästa för henne, så strömmade det tårar nästan hela kvällen!
Tacka vet jag barnens sätt att tänka. När jag berättade för barnen att Amanda inte fanns mera utbrister vår dotter - "Nu har ju Mimmi någon att leka med i hundhimmlen, bra va?" (Mimmi är mormors förra hund)
Ja, vad säger man....
Nu hoppas vi på en bättre dag, några goda vänner ska komma på middag!
Ha det!
Bild: privata
Sorgligt! Tur att barn kan se så naturligt på det.
Åh vad tråkigt , vilken saknad !
Ja och mormors/era hundar leker nog i himlen med våran Bamse som gick bort för nästan ett år sedan oxå ! Visst är det ledsamt !
Vad tråkigt! Kommer bara ihåg hur det kändes när man var liten och ens katt blev överkörd, kändes som en familjemedlem dog! Kul du är tillbaks med bloggandet i alla fall.
Vad tråkigt,Förstår att det inte är någon höjdardag.. Tyvärr vet man ju hur det känns, har förlorat några älskade hundar genom åren...
Man skulle vara som barnen:)
Roligt iallafall att du är tillbaka...
Kramar